Jag gick över mark som ibland bestod av räfflad sand och ibland var mjuk, 

som ibland gav efter under fötterna som om det funnits luftfickor därnere 

och som ibland var så klafsigt så att mina fotavtryck 

omgavs av blekare sand där vattnet pressats undan av min vikt. 

Med denna långa rad av fotspår som bredde ut sig bakom mig 

kunde jag inte gå vilse bokstavligt talat, 

men jag glömde bort tiden, förlorade mig på det andra sättet, 

som inte handlar om att förlora orienteringen 

utan om att bli så uppslukad att allt annat försvinner.

- Rebecca Solnit 2016

 

Att gå till fots är inte bara att förflytta sig från en punkt till en annan. Det är också att ingå i ett sammanhang, befinna sig mitt i ett konkret och påtagligt landskap, ta del av alla de processer som ständigt pågår runt omkring en. Och det kan dessutom vara ett sätt att tänka och känna, eftersom själva gåendet har en egendomlig förmåga att stimulera våra sinnen och minnen och ge oss perspektiv också på sådant som inte finns där och då. 

- Rebecca Solnit 2019

 

Du har redan lagt en långt avstånd bakom dig sedan du började färdas längs med Katastrofleden. Nu ska du få prova att riktigt känna efter kring upplevelsen av att gå, om du vill och har möjlighet. 

 

  1. Ta dig till en plats där du har möjlighet att röra dig fritt och ostört en stund. 

  2. Spela upp ljudspåret nedan och följ instruktionerna

  3. Stanna upp en stund: hur känns det nu? 

 

Pröva att färdas/vara ett tag i tystnad mellan de olika lådorna. Se vad som händer. Vilka tankar och känslor dyker upp?

Här nedan kan du lyssna på ljudspåret som hör till den här lådan:

LÅDA 6