KATASTROFPROJEKTET

 

Katastrofprojektet är en tvärkonstnärlig samarbetsprocess i ett antal delprojekt. Som en form av dialogplattform för hantering av oro inför framtida kriser och katastrofer. 

 

I Katastrofprojektet samlas vi kring upplevelsen av en värld i skört tillstånd. Dystopiska utsikter om klimatkris och konflikter är inget nytt men hur vi kan hantera oron det bär med sig är brännande aktuellt. Vi funderar bland annat på om vi kan betrakta apokalypsen som en känsla? Vår ingång är iallafall att låta känslan av oro ta plats. Hur tar vi hand om den, som individer och som samhälle? Vi känner efter, lyssnar inåt och utåt för att förstå. Är det möjligt att skapa ett sorts emotionellt ‘survival kit’? 

MEDVERKANDE

Josefine Alfredsson (koreografi/dans)

Camilla Reppen (koreografi/dans)

Kine Fagerheim (scenografi)

Annika Wassén (musik)

 

FÖRSTUDIEN (sommar 2018)

Under förstudien var vi först i Järna för att utveckla metoder för samskapande, vilka vi tog med oss in i arbetet under vårt residens på Länsteater Gotland sommaren 2018. Förstudien innebar ett researcharbete kring olika perspektiv, idéer, berättelser och fenomen i anknytning till temat. Vi arbetade både teoretiskt och fysiskt med att samla in, generera idéer, spår, scores och teman.

 

I slutet av processen bjöd vi in dansare som för tillfället befann sig eller var bosatta på Gotland att delta i en workshop. Därefter bjöd vi in till en avslutande visning där deltagarna fick titta, lyssna och reflektera över bild-, ljud-, och rörelsematerial. Allt insamlat material från förstudien sorterades för att kunna ta arbetet vidare i nästa fas. 

KP#0: Förstudien med stöd av Region Stockholm 

 

KP#1:

KATASTROFLEDEN (sommar 2019)

Ett av delprojekten i Katastrofprojektet var Katastrofleden som vi gjorde sommaren 2019. Vi tänker på det här projektet som en vandringsled, en utställning, en koreografi eller en upptäcktsfärd. Katastrofleden sträckte sig från Bredäng till Järna inom Stockholms län och var öppen från mitten av juni till slutet av september 2019. Den avslutades och monteras ned med ett ‘finissage’. Då gick vi hela leden tillsammans med andra deltagare och utvecklade ledens innehåll längs med vägen. 

 

Med leden färdades vi över gränser och genom olika typer av rum. På så vis fick vi chans att upptäcka både inre och yttre platser och landskap på nya sätt. Det var också ett sätt att koppla ihop kroppen och tanken för att lyfta fram och komma åt katastroftankar vi bär på och hur dessa är förankrade i samtiden och den föränderliga värld vi lever i. Rebecca Solnit formulerar sig om vandringens potential på ett träffsäkert sätt: 

 

Jag tycker om att gå till fots för att det går långsamt, och jag misstänker att hjärnan, precis som fötterna, jobbar i ungefär fem kilometer i timmen. Om det stämmer så förflyttar sig det moderna livet snabbare än tanken - eller eftertänksamheten. 

(Solnit 2017, s 31)

 

Att utforska vandringen som ett konstnärligt format var för oss som grupp nytt. Kanske en form av motståndsaktion mot samtidens snabba tempo och splittrade tillvaro? Vi undersökte tidsbegreppet och bjöd in till eftertänksamhet under vägen, en form av samtal som skulle pågå hela sommaren. Så här sa en deltagare efter finissaget av Katastrofleden: 

 

Vilken tur! Ett äventyr, en strapats, en resa, en tankebana, ett lugn, ett slit och något ganska vått. Tack! Många tankar har väckts. Insikter har kommit. Ro, glädje och nyfikenhet har varit närvarande. Jag tar med mig kraften i det koreograferade samtalet. Att bli frågad, utmanad och att gå om vartannat. En långsam men rik process - Låt katastrofen komma! Framtiden är ljus och full av vandring. 

 

Deltagarna bjöds alltså in att under leden ta del av, interagera och medskapa den på olika sätt. Leden var också ett prövande av skapat material från förstudien; vi “ställde ut” vår research från det delprojektet. Att “ställa ut” vår process är också ett sätt att synliggöra vår konstnärliga verksamhet. Som koreografi betraktat flyttade vi också ut vår verksamhet ur ett konventionellt scenrum och in i människors närområde, vi utforskade begreppet på ett utvidgat vis. Deltagarnas interaktion med leden har dessutom genererat material som kan ligga till grund för kommande delprojekt. 

KP#1: Katastrofleden med stöd av Region Stockholm

 

KP#2:SCENKONST- FÖRESTÄLLNING (2020)

I KP#2 tar research från tidigare delprojekt form i scenkonstnärligt format. Vi utforskar en icke-traditionell spelplats och skapar en form av resa; promenerar i ett ‘oros-landskap’ av fysiska och känslomässiga rum; en rörelse mellan olika typ av ‘terräng’: sorg, beredskap, kontroll, förnekelse, förstörelse och kapitulation - och därmed ett särskilt utforskande av scenografi, koreografi och publikdeltagande. 

 

YTTERLIGARE MEDVERKANDE 

Camilla Walków: medskapande dansare 

Clara Bankefors: medskapande dansare 

Tarika Wahlberg: medskapande dansare 

 

KP#3: KONSTFÖNSTER (2020)

På uppdrag av Enköping kommun och curatorn Rebecca Farrensteiner kommer Katastrofprojektet utgöra en av fem konstprojekt som ställs ut i Konstfönstret Joar, ett konstskyltfönster i Enköpings kultur- och medborgarhus.

 

Kine Fagerheim som arbetar med scenografi i projektet har huvudansvaret för innehållet i fönstret vilket kommer utvecklas med inspiration från projektets tidigare delprojekt. En variant av Katastrofleden kan även förlänga konstfönstret genom staden på något vis. 

Utställningsperiod 3 september - 11 november 2020. I anslutning till utställningen kommer även en visning/workshop att genomföras lördagen den 31 oktober 2020.

 

KP#4:

KATASTROFKURS (2020/2021)

Detta delprojekt ligger en bit in i framtiden men det kommer bli en performativ ‘kurs’ i fem delar där vi och deltagarna utforskar olika aspekter av temat på olika sätt. Det blir en närmare och mer intim dialog med deltagarna som anmäler sig till ‘kursen’. Den ska både fungera som en konstnärlig upplevelse och en möjlighet till lärande, samtal och reflektion tillsammans; lite som en korsning mellan en studiecirkel och en föreställning. 

KP#5: TRYCK/TEXT (2021)

Här vill vi sammanställa material från de olika projekten.